Det har tagit nästan två veckor, men nu har jag hunnit smälta mitt besök på Sweden Social Web Camp (SSWC) så pass att jag måste skriva av mig lite.
Jag trodde att jag skulle ner på en lugn å stilla studieresa där jag mest skulle hålla mig i periferin… Men oj vad fel jag hade.
Önskar att jag kunde sätta ord på hela upplevelsen, men så duktig är jag inte på att skriva, så jag försöker sammanfatta i några snabba punkter vad jag tar med mig till planeringen av photoevent.
Bredd inspirerar
Jag tror att blandningen av folk med olika inriktning, bakgrund och förutsättningar är viktigt för att skapa en dynamisk och kreativ miljö.
Innan jag åkte gick jag lite i tankarna att man kanske måste kvotera in deltagarna så att det inte blir t.ex. 100 bröllopsfotografer och sedan 10 från varje från andra grupper som press, natur eller mode.
Efter SSWC tror jag inte att det är nödvändigt, jag skall absolut inte säga att jag var ensam fotograf på plats, men vi var en klar minoritet, men det kändes bra, allt måste inte vara lika för att det skall bli en bra mix.
Löjligt stora namnlappar är brilliant
När jag först fick min namnlapp på SSWC skrattade jag lite, de är verkligen löjligt stora, men va smidigt det var i praktiken. Jag tror inte att jag är ensam om att vara ”namn dement”, å när man hälsar på 20 nya personer på en timme så är det otroligt skönt att kunna kasta ett öga på namnlappen efter 5 minuter när man helt glömt bort namnet.
Foto: Johan Beijer
Föranmälda sessioner är en bra idé
Inför årets SSWC testade man en variant där de som ville prata fick lägga upp en presentation av sin session på Internet. Sedan fick deltagarna rösta, de som fick flest röster lades ut på schemat för den första konferensdagen.
Jag tror absolut på någon form av denna lösning även till photoevent, jag tror dock inte att det kommer vara 50% av tiden som fylls upp på detta sätt, men kanske de första två passen för att få en bra start på dagen.
Schemat måste vara lättillgängligt
Återigen, jag är lätt dement, men när man har 10 olika sessioner att välja på varje timme så är det svårt att minnas vad man skulle lyssna på nästa pass, eller var man skulle vara.
Det ligger ju även lite i upplägget att schemat kan fyllas på under dagen, en bra session kan ju föda tre nya idéer som man vill prata om…
Någon form av lösning som deltagarna kan hålla koll på över hela området skulle vara bra. Om det är en lösning för mobilerna eller helt enkelt ett antal storbildsskärmar i anslutning till varje konferenssal det får vi se framöver.
Tält, regn, fästingar och mygg…
Alltså, jag kanske använda ”närmare 30 än 25” när folk frågar hur gammal jag är, men jag ljuger inte. å jag sticker inte under stolen med att jag nästan är 40 år, har en fantastisk fru och fyra lika fantastiska barn. Men tälta på en konferens? Det kanske fungerar på SSWC, men photoevent kommer arrangeras utifrån mina preferenser, det kommer vara övernattning på en kursgård, i sköna sängar och toa och dusch på rummet.
Självklart kommer detta göra att kostnaden för att vara med kommer bli bra mycket högre än vad som är normen för en knytkonferens, men jag tror att målgruppen kommer förstå och jag hoppas att det accepteras.
Jag har satt ett takpris på arrangemanget på 5000:- inklusive moms, då kommer det inkludera konferensavgiften, boende fre-sön och alla måltider från eftermiddagsfika på fredagen till brunch på söndagen.
Möten, möten, möten
Det absolut bästa med en konferens under dessa former är alla möten med nya inspirerande människor. Det skall finnas massor med utrymme för detta, samtidigt skall det finnas alla förutsättningar för inspirerande sessioner.
Hur får man andra att förstå?
Nu har ju jag gjort min studieresa, å jag är som ni kanske märker helt såld på konceptet. Men hur får man andra att förstå? Det kommer inte vara en vanlig konferens med förutbestämda punkter och föreläsare. När de första personerna anmäler sig kommer det ju inte finnas en enda spikad programpunkt (ok, alla måltider, men det är inte därför man skall komma).
Konferensen skall ju skapas av alla de kreativa människor som kommer dit.
Ambassadörer kanske är lösningen?
En tanke jag haft för att sprida budskapet och nå så brett som möjligt är att knyta upp ett antal ambassadörer till konferensen. Personer som brinner för ett visst område inom fotografin och delar mina tankar kring att man skall dela med sig för att utvecklas.
Om dessa även presenterar varsin idé kring en session i förväg så kanske det finns lite mer att ta på för dem som är osäkra på konceptet. Men samtidigt är det ju en balansgång, för helt plötsligt står man där med en helt vanlig konferens.
